Slaizen

Jaha, här sitter man då arg som ett bi igen. Fattar inte hur de gör, varenda gång man träder innanför dörren blir man bara så arg!

Kom hem men Mirr efter träningen, kände mig pigg och positiv efter alla endorfiner som släppts lösa. Sätter mig vid middagsbordet med familjen. Vi har väl en trevlig stund antar jag tills Mirr drar upp att jag ska flytta till Göteborg efter skolan. Genast hör jag att de inte gillar det, men de vet redan mycket vääl att jag nte vill hellre än att flytta bort från denna HÅLA som inte passar mig och mitt liv längre! Även att jag ska flytta ut har de väl med fattat antar jag, jag menar jag ick ju faktiskt kastruller och dyl i julklapp. I alla fall, ämnet pratas snabbt över, men vi återkommer strax dit igen.

-Jaha, och vad har hon tänkt bo då? frågar pappa.
-Där det finns lägenheter såklart, svarar jag.
-Och vad ska du göra där då? undar mamma som spelar sååå orolig för mig.
-Plugga eller jobba, samma sak som jag skulle ha gjort här hemma givetvis.
-Hur ska du finansiera detta då? fortsätter pappa med sarkasm i rösten.
-Ja hur finansierar du ditt liv, sätter jag imot och börjar bli smått irriterad, vet redan nu hur det kommer sluta.
-Med mitt jobb. svarar han lugnt.
-Hur fan tror ni då jag ska göra?! Jobba såklart, prata inte till mig som jag vore en dum blondin eller nått för det är jag inte! skriker jag då och stormar iväg.

Ungjefär så gick det till i korta drag. Fattar inte varför de inte bara kan tro på mig och min framtid och stötta mina beslut och vad jag vill göra. Jag kanske inte vill sluta som de har gjort. Blir galen bara av att vistas här inne i detta hus, GALEN!
Bara så de vet så tänker jag sticka härifrån fortast möjligt. De verkar ju inte förstå att mitt liv och min personlighet har förändrats till något annat, att jag fått andra intressen och värderingar.

Därför skickar jag hjärtan till mina vänner som verkligen förstår mig och fattar att jag förändrats till vad jag känner är bättre för mig. Ni står mig närmast, no mather allt detta snack att familjen finns alltid där för dig. Bullshit säger jag, finns lysande exempel på när familjen inte funnits där men vännerna har gjort det istället.

Puss på er mina vapendragar, fler pratkvällar behöver vi. Tack för i onsdags JeZ och JouZ, vi klarar det här <3