kärt återseende
Tänk så glad man kan bli av att träffa sina gamla lärare från lågstadiet. Träffade i förrgår ett gammalt par som lärde mig det mesta jag vet från lågstadiet, väldigt intelligenta människor. Christina och Harald, från Furuby skola.
Hon, världens gulligaste kvinna som alla barn älskar. Han, en skräckinjagande lärare från helvetet om man inte lärde känna honom (vilken tur att jag gjorde det).
Det roliga va att de inte kände igen mig, var tvungen att presentera mig. Känns bra, då man får bekräftelse att man förändrats lite sedan man va 12 år i alla fall :)
Kära återseenden kan va smärtsamma, för ett par år sedan mötte jag på samma torg som lärarparet min gamle käre busschaufför genom barnaåren. Roffe, härlige Rolf med ett ständigt leende på läpparna och uppmuntrande ord. En person man bara längtade efter att åka med. I den härliga gamla miniskolbussen med 14 gråa säten men välbekant doft i, alla minnen. Alla turer genom långa byar lyssnandes på Elvis och skitsnack med bästa bussvännen (Jute) och Roffe.
Awm, those were the days <3
Kommentarer
Postat av: Hann
leLilla Roffe, det var länge sedan. Christina pratar jag med nästan varje dag. Hon är den bästa läraren här!
Trackback
