Slaizen

Där stod vi, 19 stycken tjejer i finkläder med mössorna på, det va som att vara 10 år igen. Den spända förväntan, paniken över att ingen kunde examenssången, tusen frågor som flög över våra huvuden "Ser mitt hår okej ut? Syns mina trosor genom kjolen? Har mitt smink runnit?"   Trängslen framför fönstret ingen borde gå fram och visa sig i men ändå det alla ville göra "Ser du min pappa? Är min familj där ute?"   Irritationen på allt fnitter, mummel, ouppmärksamheten.   
Och sedan när vi alla kastade oss ut i vuxenlivet. Ut på plattformen vilt skrikandes, nerför trappstegen för en sista samling med klassen, de pinsamma minutrarna för att genomföra studentsången (vilket fiasko) och sedan ut i publiken med tårarna rullandes nerför kinderna för att bara lämna ränder kvar. Va det lycka eller sorg vi kände då vi lämnade skolkapitlet bakom oss? Både och skulle jag vilja säga.   Jag hade längtat länge efter just det ögonblicket, att bara få springa ut och aldrig mer vara där igen, men oj som jag saknar alla. Människor jag inte trodde jag skulle sakna, tomheten värker i mitt hjärta. Jag vill nästan tillbaka, jag vill i alla fall se ER igen i klass ETG3E (givetvis ETG3I med).
Jag glömmer aldrig de tre underbara åren vi hade, alla lekar, utflykter, temadagar i oändlighet, allt fnitter, alla sångstunder och klappramsor. Ja, vi va nog en samling barn, men väldigt mogna barn som nu står på randen till framtiden. Det är nu valen kommer, vad och vilken väg man ska välja. Jag är säker på att vi alla kommer lyckas för:

Jag är så hungrig! Men har lovat mig själv att trappa ner, men guuuud vad det skriker i magen just nu! Måste träna med, men vad?? Är lite sugen på tennis eller fäktning, men har tyvärr inte pengar till det :/ Måste ju spara allt jag äger och har till Australien i höst! :D Sitter för tillfället och mejlar familjer, har en del på kroken :P

Jag har nyligen sett nya Harry Potter filmen "Halvblodsprinsen". Måste säga att jag är otroligt besviken, den var faktiskt dålig. Visst var det bra specialeffekter and so on, men själva storyn var helt osammanhängande och oinformativ. En som inte läst boken skulle inte fattat någonting, speciellt inte då de utelämnade väldigt relevanta saker som varför halvblodsprinsen faktiskt var halvblodsprinsen?! :O 

Plus att vi satt på första raden, hade lätt nackspärr efter de där 2, 5 h i biostolen. De var praktiskt taget omöjligt att läsa texten, tänk er Kalle och Musse som iaktar Långben som äter majskolvar på julafton. Så gick våra huvuden under en konversation mellan två karaktärer. Fram och tillbaka. Haha...

Nee, en tvåa blir det i betyg (bara för det är HP) 

Utekvällen igår natt var magisk! Känns som evigheter sedan man va ute och festade i Växjö, har verkligen saknat det. Säga vad man vill om Växjö, men festa kan det!
Har under våren prövat på att festa på andra ställen, Gbg bland annat men det är ingenting jämfört med Växjös ställen. Fruktiga drinkar på Lagerlunden, skrika sig hes i alla nostalgilåtar på Grace eller bara ösa på Oléos alla dansgolv för att sen avsluta med en skön efterfest med trevligt Växjöfolk. En natt ute i perfektion!

Gårnatten med Tilda, Ebba och Steffa med vänner va super. Mysig vinstund innan v kastade oss in på dansgolvet på härliga Terassen, vilken känsla det är att dansa under bar himmel, som utomlands. Tack flickor, hade det bäst!


PS. Vi såg allihop givetvis "smashing" ut ;)

Drygt en vecka tog det för oss att städa inför en stundande släktträff i Motala, och den blev en succé om jag får säga det själv :P Från USA och Danmark kom dem, pappa och hans systrars släktingar. En helg fylld av god mat, mingel, lära-känna-varandra, lekar och nostalgiska skratt. jag älskar denna släkt och hoppas snart jag får träffa dem igen. Antagligen blir nästa års träff i Texas, USA (och det säger man ju inte nej till!)

Jag hade tur att jag minglade med en kvinna som haft Australienkontakter, så nu känns inte det äventyret alltför långt borta. Längtar så tills jag får ta mitt pick och pack för att bara "get the feck out of here"!

Två av mina mycket försynta sysslingar, lauritz och Johannes fick stå ut med min systers och kusins (mitt med) vilda kortspel en natt. Ber om ursäkt för det, men man ska spotta i det spelet annars är det inte äkta! Ni måste ändå erkänna att det va effin' kul! :D

Tänk ändå att det är så svårt att förstå varandra fast våra länder ligger hand i hand. Ni skulle bara hört när jag skulle förklara vissa spel eller typ framtidsplaner, ah vissa frågor skäms man för och undrar vad de stackars pojkarna tänkte :S

  

Familjebilder blev det en hel del, här är familjen jag umgicks med mest. Till höger, "lyckliga familjen"-bilden! (OBS. Min)

Jag blir olycklig över att vara hemma, här kan jag aldrig sova eller säga något vettigt, här bara äter jag för att döva ångest och olycka. Rädda mig någon, jag vill inte sluta som ett degfetto i soffan hemma hos mamma! Idag har jag klämt i mig 5 glassar! INTE OKEJ!

Men imorgon ska jag till afm och lämna dokument, sen har Tilda lovat att ta hand om mig resten av veckan. Vi ska gå ut imorgon! :D Åh, vad jag har saknat det. Detta måste bli vändningen, annars vet jag inte vad jag tar mig till??

Får väl hålla med pappa om att jag är lite korkad i alla fall, igår när jag och Rick satt uppe i tre timmar och bara snackade strunt egentligen men änå mycket trevligt och mysigt, så skönt att ha någon äldre att prata med. Saknar de här stunderna något så otroligt när man bara får prata av sig och någon faktiskt lyssnar :)
Anyway, vad jag skulle komma tillbaka till är ju hur korkad jag är. Blev i alla fall bjuden på typ sniffsnus med hallonsmak. Riktigt coolt snuff man sniffar upp i näsan, tror inte det va så mycket tobak i, inget farligt så ni kan va lugna bara riktigt fräscht :P I alla fall, lägger man det på handryggen och håller för ena borren mär man inhale it så att säga, men ljushuvud håller för på handen i stället för näsan!

Idag gjorde jag tabbe nummer två, satt i bilen och åt jordgubbar skulle jag kasta ut bladen från jordgubben genom bilrutan. Samtidigt som jag har fingrarna där börjar rutan rullas upp och klämmer mina fingrar. Jag skriker som en stucken gris och blir skitsur på min kusin som kör, trodde det va han som rullat upp... Sen visar det sig att jag rullade upp själv :S Pinigt!

Om jag fattat allt rätt är det möjligt att jag är med i någon sorts tävling "Veckans Blogg" på dennes söta blogg : http://friiiidaenocksson.blogg.se Så där får ni gärna gå in och rösta på mig :)

Numera Snygga Modelljohanna är återfunnen efter att varit saknad i 4,5 h. Puh :)

Igår kom en granne till henne fram och frågade om hon vile modella, självklart! Vackrare finns ju knappt! Så idag efter jobbet tog hon de snyggaste kläderna hon ägde och drog iväg med en fyrtioårig man till okänd destination! Fattar inte hur hon vågade, särskillt då hon "råkade" glömma sin mobil här hemma i stugan. Under kvällen har hennes far ringt ett antal gånger och jag har varit tvungen att ljuga för honom om vart hon befunnit sig. Närmare 11-tiden började jag bli ganska så mycket nervös och orolig för henne. Är det normalt att va borta så länge? Vad som helst kunde ju ha hänt, denne trevlige man kunde ju ha varit värsta pervot egentligen! Såååå orolig har jag varit, nära att vi ringde polisen.

Men nu är hon i alla fall här, sitter just nu och avnjuter varsit glas vin och går igenom fotosessionen i detalj. Min sötnos är en stjärna! Så duktig och snygg är hon, allt har gått super och vi kan bara va lugna. Snart kommer säkert bilderna på fb :P alla nakenbilder med ;)

Jag beundrar människor som är positiva jämt, även när det går dåligt för dem själva. De flesta intalar sig nog själva att de alltid är positiva, är det verkligen så? Jag har själv tänkt det, sagt det, kryssat i den lilla rutan i enkätundersäkningar. Med andra ord har jag ljugit för mig själv och alla andra som inte redan märkt det. Jag är inte alls en positiv människa, de negativa tankarna övervinner de positiva med hästlängder. 
Men nu ska det bli ändring, jag vill leva mer positivt och på så sätt trivas med mig själv. Jag vill inte längre påverkas av alla andra vackra människor här ute i världen, nej det är bara mig själv jag kan skylla på när jag inte ser ut eller känner mig som jag vill. Man måste lära sig att acceptera hur man är, gillar man det inte är det bara att göra en förändring.

Min första förändring blir att bli mer aktiv, förra sommaren cyklade jag som en idiot. Nu menar jag cykla på allvar, kanske 3 mil om dagen med en snitthastighet på 26 km/h stod alltid på schemat. Med en gång kände jag mitt självförtroende växa och när jag såg mig sälv i spegeln gillade jag faktiskt vad jag såg. Därför ska jag denna sommaren ge mig ut i joggingspåret och förbränna de där jäkla kilona om inte sitter där de ska.

Men först måste jag nog lära mig motstå frestelser, jag har alltid varit svag för sötsaker. Alltid varit den som suttit längst vid fikabordet och ätit upp allt! Men nu måste jag stå imot, i alla fall mitt i veckan, på helgen är det tillåtet att synda. Så kära vänner, locka mig inte. Jag är inte tillräckligt stark ännu.